Explore Sweden MONSTER

Den längsta tävlingen hittills till distansen räknat. Slutsatsen att det skulle bli mycket cykel var en självklarhet. 78 mil cykling uppblandat med moment, andra discipliner och aktiviteter som gott och väl fyllde ut begreppet ”adventure racing”. Som vanligt med ett enkelt tävlingskoncept; non-stop racing där första laget i mål vinner. Sova? Ja, du väljer själv… Sömn, mat, vätska och hälsa är en del av taktiserandet under en adventure race-tävling.

Efter en snabb start i Sundsvall med flertalet kortsträckor som lagen rasslade igenom bar det av mot väster ut mot Ljungdalen och Helags. Ut på den 22 mil långa cykelsträckan låg vi strax efter Lundhags. Med bara några mil kvar blev vi upphunna av en storklunga om tre lag. Vi klev på tåget och samlade kraft inför trekkingsträckan över Helags, Sylarna och fram till Storulvån. Just då kändes det som att vi var riktigt slitna. Lagen runt omkring såg grymt starka ut. Innan hade vi bestämt att vi skulle gå ut på trekkingen direkt även om vi cyklat hela första natten på tävlingen. Vi höll oss till vår plan och lämnade sovande lag bakom oss.

Trekkingen (löpning/vandring) över Helags och Sylarna var bland de finaste sträckor vi genomfört. Från Kläppen tog vi oss rakt upp mot Helags, via en kontroll vid Helagsstugorna. Vägen upp på Helags skulle vara via rännan Ellas fall. På grund av den rejäla sommarvärmen gick spontana snöras i den skuggade rännan. Rutten lades om och Syltraversen väntade. Med klarblå himmel, sommarvärme och svag svalkande vind forcerade vi Sylarnas tak och fortsatte mot Storulvån.

Banan runt Ånn, Åre och Vålådalen bjöd därefter på forssimning, forspaddling, rafting, reptraverser, downhillcykling, inlines, och givetvis crosscountry-cykling mellan höjdpunkterna. Lagen bakom var på tryggt avstånd. De var inga problem. Vi fokuserade på att jaga framförvarande Lundhags.

Monstercyklingen tillbaka öster ut bjöd på 27 mil grusväg med flisad skiffersten av någon sort. Punkorna haglade över våra grymt lätta och lättrullade däck. Innan vi kom ut ur Jämtland var vi helt uppätna av knott, mygg och bromsar. Varje gång vi var tvungna att stanna kom jävulskapet, väl ackompanjerade. De måste ha planerat överfall under hela våren. När väl kortbyxade och oskyddade multisportare passerade och dessutom stannade var det fest! Bromsarna la in tunga attacker mot knävecken och vaderna, myggen gick mot handleder, vrister och nacke. För att bromsar och mygg skulle lyckas ägnade sig knotten åt vilseledande åtgärder genom att krypa in i alla tillgängliga håligheter och bara jävlas.

Oändligheten....

Den monotona cyklingen tog ut sin rätt. John Blund var inte vår vän. Han kom i anhang med sömnmonstren, med sömnsläggan gömd bakom ryggen. John Blund vill dig illa. John Blund vill att du ska dö. För fjärde gången räddad av lösgruset i grusvägskanten. Snabbt upp på vägen igen . Ingen vurpa, inget dike, ingen krasch. John Blund lyckades inte denna gång heller… men det var bara en tidsfråga. Sex mil kvar av 27 på väg mot Sollefteå och därefter målet i Sundsvall.

Vi lyckades ta oss välbehållna till Sollefteå där kortare och navigationstunga sträckor väntade. Avståndet till bakomvarande lag var ytterligare utdrygat, men Lundhags låg fortfarande inom räckhåll framför. Vi väntade på att de skulle börja göra misstag när vi låg bakom och stressade, men de lyckades hålla undan även i Sollefteå. Vår sista chans var en sex mil lång segling längs Indalsälven. I motvindens tecken blev det paddling. Den glassbåtsformade jollens rytmiska guppande i takt med paddeltagen visade klar obalans i båten och det gick inte fort. Sömnbristen gjorde att vi turades om att sova och paddla. Daniel var först med att lägga sig över den fällda masten, och helt plötsligt gick båten som ett välavvägt strykjärn i vattnet. Hastigheten ökande från hela fyra kilometer i timmen till cirka fem, sex. Över tio timmar senare nådde vi etappmålet. Vi hade då tagit in över timmen på Lundhags. De sista snabba sträckorna in till mål räckte inte för att vi skulle kunna utmana på riktigt och vi korsade mållinjen på en väl erövrad andra plats.

Första och andra platsen till svenska lag visar att konkurrensen i Sverige är hög och håller god nivå i internationella mått. En andra plats känns alltid tyngst, men vi har gjort ett mycket bra lopp och vi ser redan fram emot nästa tävling. Hur sensommaren och hösten ser ut för oss är oklart. Vi vann en startplats och resa till en tävling i Colombia som andrapris, vilket kastade runt vår planering. Tävla blir det garanterat!